Det hela började med att mobilen ringde torsdagen den 21 augusti 2008. Kl. 21.00 på kvällen tog jag emot ett samtal från Oprah Winfreys team. Kvinnan i telefon berättade att hon visste vem jag och Emma Willblad är och vad vi gör för fint med våra hundar. De ville hemskt gärna att Emma skulle komma till deras show redan kommande tisdag och uppträda med sin hund Csar. Först trodde jag att det var något tråkigt skämt men för att vara på den absoluta säkra sidan så fortsatte jag trevligt samtalet. Strax därefter började jag förstå att detta var sant, kvinnan ringer verkligen från Oprah i Chicago.

Givetvis var detta ett uppdrag man inte har väntat sig och inte heller kan tacka nej till. Vare sig hur situationen är hemma och hur mycket jobb som är uppbokat. Givetvis skulle Emma och Csar dit och jag hade turen som också fick följa med. Att resan var spännande går det inte miste om, jag hade aldrig tidigare varit USA och att få delta på Oprah Shows som publik är något speciellt. Så nu fick vi bråttom att packa väskan, ordna reservinstruktörer till vår öppna träning och avboka alla resterande lektioner för att ta ledigt i några dagar.

Att flyga med hund är ingen lätt sak, oftast alltid något som strular och så var det även denna gång. Flyget gick söndag morgon och på grund av att biljetterna bokades som hastigast under helgen kunde vi inte få veta om det var okej med Csars plats i lastutrymmet. Så ni kan gissa hur nervös Emma var, utan Csar så var det ingen mening att åka dit. Men jag kunde hålla mig cool som en fisk, för jag hade fått användning av mitt sjätte sinne och sett bilder på oss alla tre när vi var i USA, och visst hade jag rätt. Csar fick plats och vi kunde pusta ut.

Flygresan tog 8 timmar och det gick smidigare än väntat. Med god mat som serverades och mycket sömn flög timmarna lika fort förbi som flyget själv. Väl på plats i Chicago stod vår chaufför och väntade på oss. Han körde oss raka vägen till vårt tjusiga boende, Omni Hotell.
Vårt hotellrum var det finaste jag har bott i, en ingång med ett stort öppen vardagsrum, platt tv, arbetsyta med skrivbord och sen bar. Sovrummet var i ett rum för sig som hade 2 stora separata sängar. Badrummet var fräscht och kändes lyxigt. Lika lyxigt som att vi helt gratis kunde besöka hälsovåningen, med spa, massage och gym.

Till våra 2 beställda nätter till rummet fick vi valörer värda ca 3 000 kr. Utav dem kunde vi beställa mat från Hotellets restaurang. Deras mat var av god kvalité, älskade deras ”Cobb sallad” med små tärnade bitar av kyckling, bacon, ost och grönsaker. Frukostens favorit var såklart de amerikanska pannkakorna med färska hallon och varm sirap. På måndagskvällen som var vår sista måltid på hotellet utnyttjade vi våra valörer med att beställa upp 4 st efterrätter. Emma vela, men till slut fick jag henne att gå med på det. För hur ofta är det man kan göra en liknande beställning utan att känna att plånboken blir tom, jag var ju bara tvungen. Det var gott att mumsa på en varm äppelkaka tillsammans med glass av kanelsmak. Sen ta en liten bit på den enormt goda chokladkakan och till slut några bitar på cheesecake med varm fruktsås.

När vi kom Chicago och checkat in i vårat rum var det söndagen mitt på dagen. Det första vi gjorde efter det var att vi tog en härlig tur med häst och vagn. Under ca 45 min visade vår kusk oss en liten del av den stora stan och den otroligt fina stranden. Sjön var täkt av stora läckra motorbåtar och badande besökare.
Resten av söndagens tid ägnade vi mest till shopping. Emmas klädsel var inte helt klar, det saknades en liten klatschig detalj och vi letade som tokingar. Mellan varven hittade vi även lite annat, som hudvårdsprodukter hos Victorias Secret.

Sen var det dags för genrep. Produktionen Oprah Winfrey Show har 7 st olika team, sammanlagt är det ca 500 st personer som jobbar för programmet. Hemma i Sverige har jag varit med på en del inspelningar med Alice. Studion där inspelningarna görs är alltid mycket mindre än vad man får för uppfattning genom tv skärmen. Det är det alltid rörigt om hur resultatet ska bli, olika åsikter och uppfattningar hos alla inblandande gör att informationen ändras stup i kvarten. Likaså var det hos Oprah, men deras scen var den största som jag besökt med säkert 200 sittplaster till publiken. Jag hade nog förväntat mig mer professionalitet hos Oprah då det flera gånger ändrade Emmas uppträdande av längd, plats, turordning m m. Samtidigt var det rätt så kul och fascinerande att se att det funkar likadant i Sverige som hos ett megastort producentbolag i USA. Men det var bara fler kockar som rörde runt i soppan.

När vi till slut var färdiga med genrepet kom produktionsbolaget på att Emma borde finna en annan klädsel. Vi blev bara glada då vi hade försökt att finna något med mer utstrålning, färg och rörelse. Problemet var nu bara att alla butiker var nu stängda och inspelning var tidigt nästa morgon. Till vår förvåning lyckades dem öppna ett stort centrum, liknande NK i Stockholm, trots att all personal hade slutat och gått hem för dagen. Klockan 21.00 stod vi utanför Nordstrom och blev insläppta för att leta kläder. Till vår tjänst hade vi en trevlig betjänt som letade kläder med rätt storlek. Vi kände oss som riktiga kändisar, det här är inget som händer än vanlig kväll här hemma direkt. Vi verkligen utnyttjade vårt privigelium och skevade runt som ett par diviga kändisar. Till slut hittade vi en söt limegrön klänning av priset 200 dollar och vi lämnade centrumet vid midnatt. Producentbolaget tyckte att klänningen passade Emma perfekt och den förgyllde henne som likväl deras framträdanden. Olyckligt nog råkade Emma på hemresan glömma denna vackra klänning i Chicagos tull.

Så kom den stora dagen, dagen då det verkliga äventyret kom. Tyvärr så får jag inte nämna något om själva inspelningen då det idag inte har sänts i Sverige eller i USA. Men programmet handlade i helhet om otroliga berättelser och framträdanden av våra kära hundar. Emma och Csar var de enda ekipaget som inte var från USA och utförde en avancerad show. De flesta andra var där pga. av att deras hund t.ex. saknade ben eller var otroligt liten. Vi lärde känna Chris och Jessica som försörjer sig med fartiga hundshowar och jobbar inom reklambranschen med alla sina 12 st hundar. Du kan läsa mer om dem på den här sidan stuntdog.com.

Det bästa med showen, förutom att Emma och Csar inledde programmet med en proffsig show och att få se de andra deltagarnas hundar var publiken och deras öppna samvaro. Alla var så glada och trevliga och bjöd verkligen på sig själva. Der var så långt ifrån som en svensk kan vara. Bara publiken och deras berättelser var en show för sig. Nu får vi se hur programmet blir i slutändan då de har klippt ihop allt. I mitten av september sänds det i USA och om ca ett halvår får vi se det i den svenska tv-skärmen.

Direkt efter showen fick de inbjudna gästerna fotograferas tillsammans med Oprah. Det togs en bild på mig, Emma och Oprah som senare kommer att skickas hem till oss. Det blir som ett litet bildbevis på att vi faktiskt har varit där. För vi själva fick inte fotografera något inne i studion.

Därefter var det var det raka vägen till veterinären. Inte vilken veterinär som helst utan Oprahs veterinär som hon använder till alla sina hundar. Veterinären var riktigt noggrann och trevlig, både vad gällandes pappren och Csars hälsa, sånt gillar vi.

Sen var det hemresa och plötsligt smakade flygets mat inte lika gott längre. Man blir snabbt bortskämd och vänjer sig kvickt med det lilla extra. Inklusive den långa resan var vi bara borta under tre dagar, men det kändes som sju. Vi fick ta del om så många härliga upplevelser under en så kort tid, mycket mer än vad som får plats i dessa rader. Bara som en sak som hur härligt vädret är, deras enorma mängder av höghus, hur stor personalstyrka de har och deras nästan överdrivligt trevliga bemötande. För att verkligen förstå måste man ha varit där, i en världsdel där alla undrar över vad en pumi är.

Tack Emma för en toppenresa!