Äventyret började för mig och Emma med kära fyrbenta, Poppy, Alice, Itchi och Csar, med ett stopp på Danska Kennelklubbens internationella hundutställning i Herning den 7-8 november. På lördagen deltog jag med Poppy och Emma med Csar i en officiell freestyle klass 3, landets högsta nivå. Poppy startades även i Heelwork to Music klass 1. Det blev en hedrande tävling för oss båda. Poppy van sin HTM klass trots improvisation från mig på plan och sen kom vi på en fin 3:e plats i Danmarks största omgång av freestyle klass 3. Emma och Csar blev dagens bästa svenska ekipage, fick väl förtjänta poäng och de gav dem en 2:a placering. Vann klass 3 gjordes av Sofia från Danmark.

När vi ändå var på utställningen passade jag på att ställa ut min lilla prinsessa Itchi, berger des pyrénés á face rase, officiellt för första gången. Eftersom hon bara hunnit bli 13 månader gammal deltog hon båda dagarna i juniorklassen och därmed berättigad till Danskt CERT, dock ej CACIB. Itchi blev BIR båda dagarna med fina kritiker från 2 st olika domare, Renée Sporre-Willes från Sverige och John Walsh från Irland. Itchi fick CERT båda dagarna och på söndagen fick hon sin första titel
Dansk vinnare 2009.

Efter denna framgångsrika tillställning drog vi på söndag sen eftermiddag vidare hela vägen ner till Braga i Portugal. Med oss i bilen var även Emmas sambo Peter och eftersom vi var 3 med körkort anlände vi i Braga tisdag natt. Nu när vi var framme kunde vi njuta av några lediga dagar och av den miljö och kultur som staden bjöd oss på.

Jag tror att vi hann besöka stadens alla shoppingcenter, och det var inte få vill jag säga utan närmare bestämt 6 st. I Portugal är kläder, mat och dryck väldigt billigt för oss svenskar och jag tror vi tömde några hyllor från affären som snabbt packades in i stora bilen. En liten gudomlig varelse som jag hemskt gärna hade velat ta med mig hem var den söta dalamtinvalpen som var till salu i en av djuraffärerna. Jag var bara tvungen att plåga mig själv med att mysa med den bedårande valpen, härlig som få var den lilla krabaten.

Sist vi var i Portugal var januari 2007. Denna gång måste vi ha haft extra otur med maten då den här resan bjöd på mycket mer smakrik mat, mindre fisk och mer såser. En del av landets kultur är att erbjuda sina gäster förrätter för knappt någon penning alls. Aptitretarna ställs fram utan beställning och inte en gång kunde vi stå emot lockelsen. Så alla dagar vi var i Portugal blev det minst en 3 rätters måltid. Jag föll pladask i deras choklad desserter, kall mörk chokladglass med vit chokladsås och nötter och om inte tala om deras varma krämiga choklad i kopp. Jag har försökt att ta med mig synden hem genom att jag helt galet köpa med mig hem olika sorters kakaopulver, blockchoklad, chokladströssel, chokladflingor, chokladmousse, chokladkräm och olika pulver till varm choklad. Måtte bara någon smaka som det gjorde i restaurangen!

Den bästa måltiden blev i ”kattens” restaurang Del Gato. Vart man än vänder sig ger portugiser högstklassig service, men på denna plats fick de känna oss kungliga. Förrätten var unik, huvudrätten var speciell och efterrätten oslagbar. Servitören skar upp en frukt jag aldrig tidigare har ätit och det är svårt att säga vad den i smaken liknar, tyvärr minns jag inte heller namnet. Till utseendet var det möjligen en blandning av äpple och persika med en mycket mer rosaorange ton och mjukare skal. Den sista rätten bjöd på en härlig underhållning med rykande ånga, dagen kunde inte ha slutat bättre.

För att erbjuda våra hundar lite kvalitetstid åkte vi till naturreservatet Geres. En 2 timmars resa upp till bergen. Jag förstår att det är Portugals egna invånares turistort för dit är en plats jag vill åka till på sommaren. Oförglömliga utsikter med tilldragande havsvatten. Härlig skog, långa vattenfall och luften gav en kick av glädje. Längs med vägarna strosade frigående kor med kalvar, får och hästar. Med oss kunde man köpa deras källarvatten som var lika frisk som platsen själv.



Längs med hustomterna välde det av vinrankor, att landet producerar eget vin är det ingen som går miste om. Tyvärr var vindruvorna ur säsong men kvar hängde apelsinerna. Vi alla 3 blev helt förtrollande av tanken att plocka egna apelsiner och vi ägnade en hel förmiddag bara till att hitta Villa Verde där de har apelsinodling. Tyvärr hittade vi aldrig till platsen men längs med vägen så mycket annat. Till slut blev vi så hysteriska att vi pallade en mandarin som vi alla 3 delade på, friskare smak går nog inte att få.



Havet var en återkommande plats som vi besökte. Ingen utav oss klarar av att stå emot den öppna horisonten och bruset av stora vågor. Solen som smyger sig fram och värmen som får en att tro att det är vår. Hundarna njöt till tusen och sträckte på benen som aldrig förr. Alice gjorde som alltid, sina sandänglar och blev flera gånger överrumplad av havet stora vågor. Poppy fascinerad av fiskarna och Itchi stundvis letade stenar med Peter.
Csar var i sin egen värld, Emma lekte paparazzi fotograf och jag själv skulle kunna sitta timvis i sanden och njuta av atmosfären.




Portugals hundhållning är inte detsamma som i Sverige. Vi såg några herrelösa hundar, men desto fler ägda hundar som strosade ensamma längs med vägar och gator. Att de skulle finnas herrelösa hundar var vi medvetna om, därför när vi var på Danmarks hundmässa köpte vi med oss en stor säck med 100 st grisöron för fylla tomma magar. Stanken i bilen var som ni tänker er och vi gjorde flera tappra försök för att få vara jultomte. Men ingen Portugisisk hund ville ha våra grisöron. De nosade lite men sen lät de vara, de måste ha trott att vi ville förgifta dem. Ledsamt fick vi åka hem med alla grisöron och stanken i bilen fick vi behålla hela vägen hem. Som tur var har vi tillsammans en drös med hundar som glatt sätter i sig 1 eller 2 grisöron var per gång.

Vi bodde i Hotellet do Lago som ligger uppe i berget Dom Jesus. Runt omkring oss i berget finns det flera parker med underbara statyer i granit, inspirerande trädgårdar och en linbana hiss, de äldsta i världen med att använda motvikten system, som vi mot en liten penning tog turen ner för att beträda bergets alla trappor upp igen. Världsvana Alice med sina år på nacken tog våra äventyr som en av mängden medans unghundarna vaket tog till sig alla färder.

Det sista som var att beskåda var så klart Portugals kennelklubbs första Canina Internacional de Braga den 14-15 november och våra uppvisningar var huvudnumrerna. I samma byggnad arrangerades det även en kattutställning med alla dess olika raser. Jag och Emma har gjort historia förr och nu gjorde vi det igen med ett hedrande uppdrag. I hela staden fanns det planscher om evenemanget och med stor tydlig markering löd orden ”fantastiska hundshower!”. Vi hade tidigare värmt upp staden med hundträning på torget och alla de som ville veta vilka de 2 svenskorna med lydiga hundar var kom till mässans ingång. För en liten slant fick de en dags underhållning, inträdet kostade inte mer än 1,5 euro och det var gratis för barn. Så med den billiga biljetten var det många Braga män och kvinnor som kom för att beskåda de vackra hundarna.



Portugal bjuder på fina ringar med hela golvytan täckt med matta. Finalringen är alltid unikt stor och väl markerad. Det var ca 500 st utställare och desto fler besökare, i en artikel från söndagen kunde vi läsa att det var hela otroliga 25 000 st besökare. I hallen fanns det några montrar med hundfoder och tillbehör, och tyvärr det ända som gick att köpa till oss människor var från ett godisstånd med häpnade kostnad 300kr/kg. Vi var glada att mässans arrangörer hade ordnat mat och dricka till oss som jobbade.

Förarna till hundarna var i olika nivåer, och jag är säker på att flera utav dem kommer inom kort tid bli mycket bättre. De jobbade så svetten rann för att få den bästa kritiken som möjligt. Deltagarlistan kunde tydligt visa vilka renrasiga hundar som var landet mest populära, i den listan fanns bland anant schäfer, st: bernhard och golden retriver. Det som fick mig att lyfta på ögonbrynen var att knappt några utav besökarna kände till rasen border collie, så ni kan tänka er hur lite de visste om Csars och Itchis raser.



Poppys uppträdande blev bättre och bättre för varje omgång och den sista innan BIS finalen vart den bästa. Csar var stark och klarade av alla 6 shower galant med Emma medans Poppy fick sitta på avbutar bänken 1 gång då Alice och jag uppträde med vårt Indianprogram.

Jag kände hur vår positiva energi spreds sig med våra uppvisningar och det blev vi bekräftade med intervjuer. Självklart var jag tvungen att ställa ut Itchi på deras första internationella utställning och även där gav de henne strålande kritik. Tyvärr blev hon bara BIR och fick inget cert då Portugals regel är att de måste ha passerat 15 månaders ålder för att få den gåvan. En liten miss från min sida men glatt slängde arrangörerna ut sig kommentaren att vi var nu tvungna att komma tillbaka i januari på deras kommande internationella för att ta certet och bjuda på fler hundshower.

Vi deltog på deras domarmiddagar och till den officiella bjöd Peter och Emma på karaokesång. Jag själv höll låg profil, eller nästan vari fall. Jag var dansare tillsammans med Emma till en av Peters Elvislåtar. Portugal storm trivdes med Peters låtar och ville nästa gång att han skulle stå för middagarnas underhållning. Alltid trevlig att umgås under måltider och vi knöt nya kontakter och vänskaper.

Även denna gång kände vi oss som hemma och trivdes som fisken i vattnet.
Tack för att vi fick komma och tack Emma och Peter för denna resa!

Låt oss länge få minnas citaten:

"He got diarrheee!"

"Sveriges största hamburgarkedja"

"Coffee? - No Thanks, not drink Coffee, only Tee.
Tee? - No thank you!
Why, please some Tee? - Oh, no thank you.
Some problem? - No, no problem, everything fine.
Please Tee? - Okey, Tee please!"

"I write poems..."