Efter min och Alice sista freestyleuppvisning på HUND2006 fick jag och Emma Willblad en förfrågan av Royal Canin i Portugal att presentera denna sport i deras land, som inte har någon liknande träningsform. Vi sprudlade av glädje och eftersom våra hundar har alla papper och vaccinationer klara så tackade vi givetvis ja för detta uppdrag.

Resan dit
Redan en månad efter förfrågan gick flyget ner till Lissabon. När vi först anlände till Arlanda var vi smått nervösa pga. tidigare erfarenhet av trubbel med att flyga med hundar och speciellt utrikes. Det första problemet stötte vi redan på när vi klev av bilen i Arlanda, hjulen till min splitternya stora flygbur gick sönder. När detta var löst av ”fixar-Frida” dök nästa upp, hundarnas biljetter var mer än dubbelt så dyra än våra tidigare uppgifter. Tur att man hade 2 000 kr i plånboken, för deras biljetter kostade hela 4100 kr. En chock för mig som har rest med Alice till Belgien med en flygbiljett för henne som kostade tur och retur 800 kr.Det tredje problemet på Arlanda kom när vi stod och väntade på att personalen skulle komma hämta våra kära hundar för flygningen. Vi var lovade att vakterna skulle ta dem 30 min innan avfärd, men när det enbart återstod 15 min innan flygets avfärd blev vi riktigt oroliga. I sista stund, efter en del jagandes efter personal kom en kille och hämtade dem.

Efter 4,5 timme i luften var vi i Lissabon, eller Lisboa som de säger i Portugal. Vädret var helt underbart, varm luft med strålande sol. Att man enbart behövde gå med en tunn överdel fick en på gott humör och härliga vårkänslor. Ett väder som dessutom passar utmärkt för hundträning.

Boende och mat
Vårt hotell, Novotel, var ett nytt fint hotell. Trots att vi delade på en smal och hård dubbelsäng, tillsammans med 2 medelstora, hundar fick vi bra sömn. Värre var det med maten. Portugal är ett land där de i huvudsak äter fisk och annat fynd från havet. Jag som inte klarar av att äta mer än fiskpinnar, fiskbullar och svensk sill fick problem. Dessutom var deras kötträtter ingen större hitt. Stora kokta köttklumpar med brosk och ben med noll krydda på. Sås visste det inte vad det var, försökte förklara flera gånger men det enda jag fick av dessa försök var smält smör. En annan lustig grej var att de blandade rätter med pommes frites och ris.
Mina två värsta måltider i Portugal var först en kväll när Emma hade beställt en exklusiv fiskrätt till sig själv. Ut kommer de med en stor fisk på tallriken som de hade lämnat huvud, öga och fenor kvar. Servitrisen hade missförstått min beställning och trodde att jag ville ha en likadan som Emma. Artig som jag var höll jag masken och satte i mig fisken. Den andra var på hotellets restaurang, en kväll då jag ville äta något riktigt gott och trodde efter att frågat servitrisen beställt en grillad köttmeny. Men ut kom 20 cm långa bläckfiskarmar som var 5 cm tjocka med sugproppar av storlek av bröstvårtor. Där var det nära att jag fall i gråt, de såg nämligen ut som några hemska utomjordingar. Denna gång åt jag enbart potatisarna till menyn, blev hela 4 st mycket dyra potatisar som kostade mig 140 kr.

Uppdraget
Vårt arbete innefattade först en dag med direktsändning i en var sin TV-kanal, jag och Alice i en och Emma och Csar i en annan. Det var två program som sändes samtidigt i Portugals största tv-kanaler. Det kändes läskigt att jag helt själv blev utlämnad till några okända personer som pratade sämre engelska än mig, för spanska kan jag inte ett ord utav. Med en minimal yta på 1,5 x 1,5 m och med utan matta, gjorde Alice och jag en liten del utav vårt Knock on the Wood program. Intervjun hos min sändning stod Royal Canins VD för, dock så pratade de enbart spanska men det kändes som att publiken och programledarna fick en munter upplevelse.

Dagen därefter arrangerade RC Champions of Champions, agility och lydnadsuppvisningar utav landets bästa ekipage i en stor nyrenoverad tjurfäktningsarena. Med 5000 st sittplaster och med en stor härlig scen gjorde jag och Emma vår presentation av sporten freestyle. Vi gjorde under denna dag 3 st uppvisningar var och jag körde både Titanic programmet och Knock on the Wood. Publiken kändes något blyga, där antalet besökare var något glest. Kanske var det så att publiken inte riktigt visste hur de skulle reagera och att jag är lite bortskämd med Stockholms jubel och applåder. På plats fick vi även ett extra uppdrag, nämligen att instruera landets största kändisar om hur de skulle uppfostra sina hundar.

För övrigt var deras show var något utdraget med långa tråkiga pauser, inte som här hemma på HUND XX där planeringen är gjord i minsta detalj för att underhålla publiken på bästa sätt. Jag tittade en del på agility och lydnadshundarna, men måste tyvärr erkänna att jag inte var så himla imponerad. Med min jämförelse med dem och Sveriges standard så var agilityekipagen i form av klass II hundar här hemma. Dessutom kunde hunden efter eller mitt i loppet ignorera sin förare, springa in mitt på plan och revirmarkera. Fotgåendet hos lydnadshundarna var inte så entusiastiskt, hundarna tittade ner i backen, satte sig inte i halter och missade läggandet under gång. Fick en stark känsla av att vi i Sverige har en helt annan form av hundhållning och motiverad träning. Speciellt efter att sett militärens handskande med hundarna.

Denna kväll slutade med en festmåltid med 400 st människor från hela landet. Närvarande var bl.a. medaljörer från hundsporterna, chefer och ordföranden från olika företag och organisationer, presentatörer från militären, journalister m m.
Vårt deltagande på denna tillställning gick nog knappt någon miste om. Det började med att vi anlände sent då alla redan hade satt sig till rätta och börjat på sin förrätt. När vi klev in vände sig alla 400 st personer om och stirrade ut oss totalt, jag kunde känna orden ”Där är Svenskorna!”.
Självklart var både förrätt och huvudrätt gjord av fisk, nöjd blev jag först när de serverade efterrätten som var av glass och choklad. Till kaffet och smådrinkarna bjöd de på en skön underhållning. 5 st duktiga personer både mima och sjöng utav olika former av klassiker, deras danser var inte att förglömma. Mitt i showen bjöd de upp mig och Emma för att delta i deras föreställning genom att sjunga och dansa till en låt. Försökte att dra mig undan då jag inte är så mycket för att synas men lyckas inte. Det var tre långa minuterar och en premiär som sångartist. Vid kvällens avslutning tackade de av oss med underbara blombuketter och en vacker minnesgåva.

Därefter fick vi under flera dagar chansen att uppleva staden. Det blev en hel del shopping, besökte Europas största shoppingcenter Colombo och promenerande i parker. Dock var det svårt att ta sig med hund utan egen bil, en taxiresa på 15 min skulle kosta oss 700 kr, åkte vi buss eller tunnelbana var hundarna tvungna att bära munkorg. Vart vi kunde köpa dessa hade vi inte en aning om, för någon butik för djur syntes inte till. All försäljning av koppel, halsband, filtar, hundgodis, böcker som vi har i Sverige fanns absolut inte i deras marknad.


Överst: Ett träd med riktiga ätbara apelsiner!
Ovan: Urtjusig park i Lissabon, men jag skulle inte vilja vara trädgårdsmästare.

En kväll träffade vi Alice kullbror Jeff (till höger) som bor i Lissabon. Han är "hundkändis" i Portugal, har bla. varit med i flera reklamfilmer, stillbilder m m. Hans husse bedriver Hundskola för media och äger ca 25 st hundar.

Resan hem
Vårt uppdrag avrundades med en otrolig händelse. Efter en vecka i Portugal gick flyget hem till Sverige. En dag som vi märkligt nog såg fram emot, berodde mycket på svårheten att ta sig med hund och längtan efter svensk mat. När vi stod i incheckningen till flyget sa värdinnan att hundbiljetterna till Sverige inte var betalda, utav att vi var tvungna att lägga ut ytterliggare 6 500 kr för dessa. En information som inte hade gått fram till oss, betalningen gick inte att ordna och det uppstod en kaotiskt scen. Helt otroligt att hundarnas biljetter kostade tur och retur mer än 10 000 kr. Eftersom det inte fanns en minsta tanke på att lämna kvar hundarna i Portugal fick vi vacker se flyget lyfta utan oss. Helt utan pengar och med urladdade mobiler var vi hjälplösa kvar i detta icke engelskt pratande land. Till slut lyckades vi ordna så att vi kom med nästa flyg dagen efter och att Royal Canin betalade den återstående summan för hundarnas biljetter. Övernattaningen gjordes hemma hos Chicko, Royal Canins vice vd. Trots omständigheterna blev det en dag som jag lärde mig mycket utav, fick uppleva en annan sida av deras samhälle, träna och bada portugisiska hundar, uppleva gatuhundar, hem och livsstil. Vi fick äran att denna kväll laga en traditionell svensk middag som blev mycket uppskattad. Nu förstod de var vi menade med sås till maten, bättre sent än aldrig.

Vänster: 2 st nybadade portugisiska collies, senast var för 2 år sedan.
Höger: En liten valp som hittades på gatan, hur go som helst. Belv störtkär i den lilla tjejen, hon hade alla egenskaper som jag vill ha ur en hund.

Efter åtta dagar var vi åter hemma igen, vi möttes av en kall vinterdag där värme och sol var långt borta. På Arlanda stöter vi på rapparen Dogge som blev helt förbryllad över att vi rest denna väg med hundarna. Denna resa blandas med både glädje och sorg, starka upplevelser som har utvecklat mig som person och min erfarenhet om hund i en annan kultur. Efter att vi varit där lever inte trenden kvar att svenskar är blyga och trista och att det går att blanda hundträning med glädje. Tack Emma för att jag fick dela detta äventyr med dig!

Hälsningar Frida Binette