Mitt freestyle intresse började år 1999, då jag såg några freestyletävlande från England på en videofilm. Jag fastnade direkt för sporten. Sedan dess har jag haft en inre dröm om att jag och min hund en dag ska kunna åka till England och delta på en av deras officiella tävlingar.

Sommaren 2004 skulle resan äntligen bli av för mig och min hund ”Alice”, Somollis Blinka-Blå. Som coach, resesällskap och trygghet för den långa färden följde även min kära syster Fanny med.


Jag hade länge letat efter freestyletävlingar i United Kingdom (UK) och fått en del tips på hemsidor och klubbar. Det var inte helt lätt med min dåliga engelska, men skam den som ger sig. Till slut lyckades jag anmäla mig till Pawn`s Musics Summer Show som skulle vara i Dunsmore, Warwickshire den 5-6 juni 2004.


Vi tog den långa vägen dit, det vill säga, bilade först ner tilll Danmark, sen genom Tyskland och Nederländerna för att till slut ta färjan över till Harwich i England. Det var Hoek of Holland som vi gjorde vår första riktiga paus. Där letade vi fram en veterinär så att Alice skulle kunna få sin avmaskningsbehandling. Den ska ges mellan 12-24 h innan hon sätter sin tass i UK. Utöver det hade hon tidigare i Sverige blivit chipsmärkt och rabiesvaccinerad.


Hoek var en fin plats, här kryllade det av underbara små trädgårdar med alla möjliga olika stilar samt säsongens härliga blommor. Inte att förglömma är den kilometerlånga stranden längs med havet som bjöd på stora maffiga vågor. Lite kallt var det i vattnet, men ingen utav av oss kunde motstå denna miljö.

Väl framme i England blev det nervöst i magen, nämligen vänstertrafik! Jag behöver nog inte säga så mycket mer, men allting var precis tvärtom mot hemma. Som tur var gick det lätt att ta sig till Warwick, där vi skulle bo. som ligger bara några mil nordväst om London. Warwick är en liten gullig stad med slott, parker, pubar och en massa krogar. Från Warwick var det bara 15 minuters resväg till tävlingsplatsen som låg i Ryton on Dunsmore.


Nu var det dags. Tävlingen arrangerades inomhus i en sporthall, Sports Connexion. När vi kom dit var det ekipage som gick banvandring inför sin start, ungefär som det går till på agilitytävlingar, fast här utan några hinder. I England får inte bara föraren känna av planen, utan även hundarna. Med musik i öronen och leksak i handen tränades det flitigt in till sista stund.


Jag och Alice startade i dagens tredje officiella klass, Starters Freestyle, som är i nivå 1 för Freestyle klassen. Utav 29 st startande ekipage fick vi startnummer 22, vilket gjorde att vi hade gott om tid att kolla in de andra. En del var riktigt duktiga, de hade fina program och rörelserna flöt riktigt snyggt in på varandra. Alice och jag körde vårt clownprogram, men i en förkortad version, för att i UK får programmen i Startersklassen högst vara två och en halv minut långa.


Vårt program gick sådär, några missar, som tur var bara jag känner till, mycket skällande från Alice men vi var nog båda mycket nervösa. Dock så gillade domarna vårt framträdande och vi fick 18,88 poäng utav 20 möjliga. Det blev dagens högsta poäng, även ur samtliga klasser, och det gav oss den första placering som jag länge hade drömt om. Glada miner och gratulationer dök upp lite var stans. Många förare kom fram och berättade hur mycket de gillade vår "freestylestil". Så många snälla damer och herrar på en och samma tävling hade jag nog aldrig tidigare upplevt. Fast så mycket tid till prat fanns det inte, hund skulle rastas, kläder bytas, och sist men inte minst hålla nerverna i styr till nästa program.


Klassen därefter som vi deltog i hette Starters Dances With Dogs, det var en inofficiell klass i nivå 1 med bara 6 st anmälda. Om jag ska vara ärlig var jag inte helt säker på om jag hade förstått alla regler till den här klassen. Men vi gjorde ett tappert försök och till vår stora förvåning gick det hem och vi vann med den glädjande poängen 17,57.


Därefter var det prisutdelning och vi fick diplom, buckla och rosett. Vi fick faktiskt ta emot ännu ett pris och det var från själva organisationen Pawn`s Music. De arrangerar tre tävlingar varje år och vid varje tävling delar de ut ett Vandringspris till det ekipage som fått högsta poängen i betyget koreografi. Och det priset vann vi!

Dagen var inte slut än. Eftersom Alice och jag placerade oss bland de 3 bästa fick vi chansen att göra en test som skulle godkännas för att få starta i den högre klassen som kallas för Novice. De rörelser som vi skulle visa var 2 st omgångar av 4 st snurrar i ett svep. Sen ska Alice passera mellan mina ben 8 gånger. De ville också att hon skulle visa att hon klarar av att backa ifrån mig och lyfta båda tassarna, fast en tass i taget 4 gånger. Till sist skulle hon även kunna stå och sedan sitta på två ben.


Vi hade 45 sekunder på oss att visa allt detta och vi fick välja vår egen musik. Eftersom Alice och jag har hållit på med freestyle ett tag kändes inte detta som särskilt svårt. Vi klarade av testet och det var skönt. Dagen avslutades med en liten grillfest som en av deltagarna bjöd på. Jättetrevligt, för det var först då jag började lära känna alla människorna mer inpå djupet.

Nästa dag var det de två högsta klasserna, Intermediate och Advanced. Det här var det som jag sett fram emot, att få se de duktigaste. Men det var inte många och jag blev faktiskt lite besviken. Jag hittade i alla fall mina favoriter, en kvinna som heter Sarah Cowan med sin jaktgolden Wydcombe Dazzle. Hon hade valt en lugn låt och deras program var så harmoniskt. Jag fick en misstanke om att föraren var dansör, för hon hade verkligen takten och de perfekta dansstegen, dessutom fick hon med sig sin hund på ett mycket prydligt sätt.


En annan favorit blev Lesley Neville med sin bearded collie Highlander Red Robbie. Lesley är freestyledomare. Hennes kontakt med sin hund var perfekt, hon visste hela tiden var den var och hunden kunde alla rörelser galant. Det var ett genomtänkt program, bra tajming och dessutom hade både hon och hunden glimten i ögat. Vilken upplevelse om Sarah eller Lesley kunde komma hit till Skandinavien och ha kurs för oss. Det skulle göra mycket för freestylesporten i Sverige.

Då var allt över, förutom den långa resan hem igen. Eftersom jag har varit nyfiken på att få uppleva Freestyle i England är jag jättenöjd med vår resa. Det blev ett starkt minne för livet. Jag vill tacka alla som har hjälpt mig att göra resan möjlig: Annie Clayton som svarat på alla mina frågor om regler. Alices uppfödare Lottie Hansson som har hjälpt till med tips om resvägar. Det ekonomiska stödet från Svenska Kennelklubbens (SKK:s) Ulla Segerström och Bertil Sted-Grens Minnesfond. Ett tack måste också gå till mitt ressällskap Fanny. Vem vet, kanske tar jag mig till England igen. Eller kanske till Belgien, som jag blev inbjuden till…

Se en kortfilm om resvägen till tävlingen, klicka här!